CK Kultur

Kulturredaktion om:

Den konstnärliga simulanten

En kvinnlig konstnär är polisanmäld för en rad brott (bland annat våld mot tjänsteman och misshandel) i samband med att hon spelade psykiskt sjuk och självmordsbenägen, vilket innebär att polisen, och senare sjukvårdspersonal, var tvungen att ta till tvångsåtgärder. Nu är även den konsthögskola hon studerar vid anmäld till JO.

Kritiken har haglat mot både konstnären Anna Odell och högskolan. Huvudsakligen har det handlat om att hon upptog en viktig vårdplats och att hon orsakat psykisk harm på vårdpersonalen som säger sig anse det väldigt jobbigt att tvingas vidta tvångsåtgärder mot något (något det säkerligen också är).

Kulturredaktionen anser självklart att det är högst olyckligt om folk kommit till skada, men den anser också att kritikernas syn på konst är tämligen onyanserad. Konst ska vara provocerande, väcka anstöt och framförallt väcka tankar och känslor. Ingela Lind skriver en bra text i DN. Framförallt så är inte Anna Odells syfte klarlagt ännu. Arbetet kommer inte att presenteras än på ett tag, vilket innebär att situationen blir lite mer komplex. Redaktionen kan tyvärr inte dra sig till minnes vad personen i fråga hette, men faktum är att det fanns en kvinnlig journalist på 1800-talet som fick sig själv inlagd på en vårdinstution för att sedan skriva om den fruktansvärda behandling av patienter som förekom där, vilket faktiskt ledde till positiva reformer.

Däremot anser vi det självklart att konstnären i fråga ska straffas för eventuella lagbrott. Våld mot tjänsteman etc är INTE ok, ens i konstens namn.

Om:

Körslaget

Körslaget som kulturell företeelse är inget som kulturredaktion ger särskilt mycket för. Faktum är att redaktionen överhuvudtaget inte tittar på tv, bortsett från nobelmiddagen på SVT såklart. Men vi erkänner möjligheten att en vinst för "Team Erik" kan ge ökad positiv exponering för Uddevalla Kommun, för att inte tala om de 500 000kr som kommer in till kommunen, förvisso via religösa organisationen Saronhuset, men ändå. Således uppmanar vi våra läsare att ringa eller sms:a in en röst på just Team Erik.

//Kulturredaktionen, Camp Kent.

"Snart är det slutskjutet på Bulid"

I gårdagens Bohusläningen kunde man läsa om att Försvarsmakten beslutat att skarpskjutningarna på Bulids övningsfält ska upphöra och skjut- och handgranats-banan ska avvecklas. Beslutet påverkar dock inte sågebackens skjutfält.

Det är ännu inte fastslaget hur detta kommer att påverka varken Camp Kent eller de militära förband och frivilliga försvarsorganisationer som verkar i och runt Uddevalla, men överlag ses avvecklingen som något negativt.

Tillgång till bra och närliggande övningsfält är väldigt viktigt för att kunna genomföra ordentlig militär utbildningsverksamhet. En avveckling av övningsfält kan på sikt vara absolut ödesdiger för den verksamhet som idag faktiskt bedrivs av både försvarsmakten och eldsjälar inom de frivilliga försvarsorganisationerna, några som redan sedan flera år tillbaka behövt arbeta i motvind.
- C Camp Kent.

För den som vill veta mer om den berörda verksamheten kan med fördel gå in på följande webbplatser:
Hemvärnet - Bohus Dalgruppen

Försvarsutbildarna - Uddevalla
Försvarsutbildarna Ungdom - Uddevalla

//Säkerhetsansvarig talesman, Camp Kent.

The View - Whitch Bitch?



Band: The View
Skiva: Which Bitch?
Release: 2 februari 2009


Kaiser Chiefs, Franz Ferdinand och The View har, förrutom att de är britter och är några höjdare på snabb och medryckande indierock, en sak gemensamt: Att deras senaste skivsläpp resulterat i besvikelse för min del.

Deras första skiva, Hats Of To The Buskers (2007) lockade med sina kaxiga snabba låtar som både andades frustration och "cool" likgiltighet, men framförallt  riffs som sätter sig direkt.

Uppföljaren Which Bitch? är inte en dålig skiva, men inte alls värdig som just en uppföljare. Både attityd och riffs saknas, och trots att det finns flera bra låtar så fattas hit-känslan. Relevant är också att just de låtar som höjer sig över de andra inte gör det för att de låter som The View "borde göra" utan för att de har andra kvaliteter.

Första singeln är låten 5Rebbeccas men det är inte förren låt nummer tre, One Off Pretender som det börjar bli spännande. En låt som hade kunnat vara så oerhört mycket bättre, refrängen är lika stark och medryckande som låtens övriga "rappande" känns svagt och malplacerat. Efter den kommer Unexpected, en helt ok ballad. De två efterföljande låtarna känns som "klassisk" The View, bara inte lika bra (dock helt ok). Distant Doubloon är en låt tillhör kategorin som utmärker sig via tidigare nämnda "andra kvaliteter", en annorlunda låt med stark en "gypsy circus"-känsla, dock inget i hit-väg. Covers, med för mig innan helt okända singer/songwritern Paolo Nutini, hyllas av andra men detta är en 110% subjektiv recension och det enda jag kan säga är att jag inte tyckte om den. Efter Covers lyfter skivan igen och likt tidigare kommer det två mer "klassiska" låtar.

Spår 12, Realisation, är utan tvekan det som gått varmast i min iPod. Väldigt upbeat. Jag gillar upbeat.

Introt till näst sista spåret, Give Back The Sun, får mig nästan att för en sekund tro att jag lyssnar på något från Jesus Christ Superstar (vilket varken är positivt eller negativt). Resten av låten går dock inte åt det hållet (det hade varit lite väl abstrakt). Sista låten är en glad ballad tillsammans med en kvinnlig sångerska (som jag inte vet vem det är), den är dock inget att jubla över.

Som slutsats vill jag säga att Which Bitch? absolut inte är en dålig skiva, tvärt om. Medelvärdet är högt men det jag saknar är väl de toppar som man fick i förra skivan, jag tänker främst på Street Lights, Coming Down och fantastiska Wasteland. Såna låtar som får en att vilja hoppa och dansa med hörlurarna på. Eller supa och slåss om man nu föredrar det.

Kanske är jag bara konservativ, men nu får jag väl se fram emot Kasabians nya och hoppas att de inte experimenterar alldeles för mycket.

//Musikbyrån, Camp Kent.

Declaration of purpose.

Den i dagarna nylanserade Camp Kent-bloggen har som syfte att agera nyhetsbulletin och organ för Camp Kent och dess personal.

Innehållet är först och främst riktat till egen personal, i och utanför campen, och andra med kopplingar till densamma. Men det uttalade syftet är också att långsiktigt verka för en breddning utav innehållet för att tilltala en större publik.

Bloggen kommer bland annat att innehålla pressmeddelanden och verksamhetsrapporter men även kulturrecensioner och personliga betraktelser.

Camp Kent är helt fristående från alla redan existerande organisationer.  Med betoning på följande: Uddevallapakten och Försvarsmakten.

//
Informationsbyrån, Camp Kent.

Pressmeddelande: ÖF01

Personal från Camp Kent har genomfört omgruppering och påbörjat mission Östen FIlip 01. Detaljer om missionens geografiska belägenhet och truppens utforming och verksamhet är för närvarande hemligstämplade, men C Camp Kent har lämnat följande uttalande:

"ÖF01 är en mycket viktig del av Camp Kents ständigt expanderande förmågor. Med denna mission önskar vi inte bara testa vår förmåga att verka på stora avstånd med minimalt understöd från hembasen
[Camp Kent red. anm] utan även att tillgodose oss kunskap och erfarenhet som normalt sett ligger nära, men ändå inte inom ramen för, våran kärnverksamhet. Missionen kommer att utvärderas fortlöpande och rapporter kan komma att publiceras på vår webbplats."

Omgrupperingen innebär en viss omorganisering av den kvarvarande personalstyrkan men C Camp Kent har gett sin försäkran om att det inte kommer att innebära någon försämring av förmågan att verka på hemmaplan.

//Informationsbyrån, Camp Kent.

RSS 2.0
Creeper