Tänkvärt om integration.
Jag har tillbringat en liten del av min morgon läsandes en oerhört intressant artikel på Dagens Nyheter med titeln Svensk? Var god dröj!
Den avhandlar stora brister i svensk integrationspolitik (eller iaf integrationspraktik) där kompetenta invandrare genom byråkratiska tvångströjor och pedagogiskt feltänk tvingas harva sig igenom långdragna SFI-kurser och studiebesök på IKEA istället för att faktiskt komma någonstans. Särskilt om man redan är utbildad läkare.
"Issa och Haddad har ändå haft tur. En tredje irakisk doktor ville integrerarna skicka till Kristianstad Lego för att skruva ihop lampor. 'Det är viktigt med erfarenhet av svenskt arbetsliv', fick han höra. (På integrationskontoret har den praktiken ett annat namn: Han får 'en nära-jobbet-upplevelse', skrockar handläggarna.) Om han vägrade skulle det bli slut på bidraget. Att han praktiserar hos folktandvården beror på ett rådigt ingripande från hans SFI-lärare. Som inte vill ha sitt namn i DN. 'När jag kontaktade folktandvården överträdde jag mina befogenheter.'"
Jag funderade lite på om jag skulle dra till med klichén att det är viktigt med fungerande integration för att inte ge vatten på kvarnen för främlingsfientliga grupper och politiska partier som vill utmåla invandrare som kriminella och/eller lata bidragstagare. Men jag insåg snabbt hur ihåligt och näst intill hycklande det hade varit. Det är självklart viktigt med fungerande integration just för de som ska integreras. Vi kan inte ha ett system där högutbildade tvingas gå igenom kurser där nivån anpassas för analfabeter. Vi kan inte ha ett system som segregerar och eftersätter vissa områden där andra och tredjegenerationens invandrare växer upp och bara möter de brister som finns i svensk socialpolitik.
Kanske är det som behövs att "kravmaskinen" riktas dit den hör hemma, att kraven ställs på just de svenska myndigheter som inte bara hanterar själva invandringsprocessen utan alla de andra aspekter av tillvaron som tror det eller ej även påverkar de av oss som inte fötts här i landet. Enorma satsningar behöver göras på boende, på skolor etc. Och då pratar vi inte om borgerliga "satsningar" modell nedskärningar ("effektiviseringar"), meningslös betygshets och ombildandet av hyressrätter till bostadsrätter. Utan riktiga satsningar, mer nya bostäder, mindre skolklasser, upprustandet av förorterna, bättre kollektivtrafik. Allt sånt som verkligen kan råda bot på segregationsproblemen, långt mer än vad en kurs i vad som är typiskt svenskt (a lá HippHipp) någonsin skulle kunna göra.
För övrigt hugger det lite i hjärtat varje gång jag har lektioner på komvux och går förbi skylten som det står "Lokalvårdskurs - SFI" på. Är det allt som finns att erbjuda?
EDIT: I en anda av källkritik så får jag länka till bloggen "Vi i Sverige", en blogg om invandring och integration, som menar att det är en myt att akademiker och analfabeter blandas. http://viisverige.blogspot.com/2009/02/myter-om-sfi.html. Jag har slängt iväg en fråga om hur de förhåller sig till DNs artikel.
//C Byrån för politisk agitation och samhällsdebatt, Camp Kent.
Den avhandlar stora brister i svensk integrationspolitik (eller iaf integrationspraktik) där kompetenta invandrare genom byråkratiska tvångströjor och pedagogiskt feltänk tvingas harva sig igenom långdragna SFI-kurser och studiebesök på IKEA istället för att faktiskt komma någonstans. Särskilt om man redan är utbildad läkare.
"Issa och Haddad har ändå haft tur. En tredje irakisk doktor ville integrerarna skicka till Kristianstad Lego för att skruva ihop lampor. 'Det är viktigt med erfarenhet av svenskt arbetsliv', fick han höra. (På integrationskontoret har den praktiken ett annat namn: Han får 'en nära-jobbet-upplevelse', skrockar handläggarna.) Om han vägrade skulle det bli slut på bidraget. Att han praktiserar hos folktandvården beror på ett rådigt ingripande från hans SFI-lärare. Som inte vill ha sitt namn i DN. 'När jag kontaktade folktandvården överträdde jag mina befogenheter.'"
Jag funderade lite på om jag skulle dra till med klichén att det är viktigt med fungerande integration för att inte ge vatten på kvarnen för främlingsfientliga grupper och politiska partier som vill utmåla invandrare som kriminella och/eller lata bidragstagare. Men jag insåg snabbt hur ihåligt och näst intill hycklande det hade varit. Det är självklart viktigt med fungerande integration just för de som ska integreras. Vi kan inte ha ett system där högutbildade tvingas gå igenom kurser där nivån anpassas för analfabeter. Vi kan inte ha ett system som segregerar och eftersätter vissa områden där andra och tredjegenerationens invandrare växer upp och bara möter de brister som finns i svensk socialpolitik.
Kanske är det som behövs att "kravmaskinen" riktas dit den hör hemma, att kraven ställs på just de svenska myndigheter som inte bara hanterar själva invandringsprocessen utan alla de andra aspekter av tillvaron som tror det eller ej även påverkar de av oss som inte fötts här i landet. Enorma satsningar behöver göras på boende, på skolor etc. Och då pratar vi inte om borgerliga "satsningar" modell nedskärningar ("effektiviseringar"), meningslös betygshets och ombildandet av hyressrätter till bostadsrätter. Utan riktiga satsningar, mer nya bostäder, mindre skolklasser, upprustandet av förorterna, bättre kollektivtrafik. Allt sånt som verkligen kan råda bot på segregationsproblemen, långt mer än vad en kurs i vad som är typiskt svenskt (a lá HippHipp) någonsin skulle kunna göra.
För övrigt hugger det lite i hjärtat varje gång jag har lektioner på komvux och går förbi skylten som det står "Lokalvårdskurs - SFI" på. Är det allt som finns att erbjuda?
EDIT: I en anda av källkritik så får jag länka till bloggen "Vi i Sverige", en blogg om invandring och integration, som menar att det är en myt att akademiker och analfabeter blandas. http://viisverige.blogspot.com/2009/02/myter-om-sfi.html. Jag har slängt iväg en fråga om hur de förhåller sig till DNs artikel.
//C Byrån för politisk agitation och samhällsdebatt, Camp Kent.
Kommentarer
Trackback
